Kan multinationella företag stämma staten om politiken inte passar?
En mycket stor källa till oro är den tvistlösningsmekanism ( Investor-state dispute settlement -ISDS) som skall upprättas. I och för sig finns liknande arrangemang i de flesta frihandelsavtal och det är detta som medger t.ex. att Vattenfall kunnat stämma Tysklands regering på miljardbelopp efter tyskarnas beslut att avveckla kärnkraften; ett oljebolag att stämma Canadas regering för att ha utfärdat ett moratorium för "fracking" och Philip Morris att stämma Australien regering för deras antirökpolitik. Det är alltså fråga om att företagen skall kunna upphäva demokratiskt fattade beslut under förevändning att de strider mot frihandelsavtalet. Om ISDS mellan USA och EU kommer till stånd kan vi räkna med en uppsjö av liknande fall. Fredrik Reinfeldt har flera gånger försvarat ISDS som ett nödvändigt medel för at skydda investerar för oväntade förändringar! Affärsrisken skall alltså bäras av staten, inte av företagen!
Sällan eller aldrig har väl den ofjättrade marknadsliberala ideologin dragits så till sin spets som i statsministerns uttalande. Men det passerar liksom i förbigående, ingen tänker på vad det innebär och Löfven är belåten och Ulvskog fräser åt den som vågar "kritisera något som inte är färdigt." När upprörda skribenter långt ut till vänster talar om "angrepp på det demokratiska systemet" måst vi trots allt fundera på om de inte har hittat ett korn av sanning. En bra sammanfattning av problematiken med TTIP och ISDS finns hos ETC.
(Nedan ett försök till sammanfattning av denna genomgång samt slutord)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar